skogslilit

Nu kryper höstmörkret allt närmare oss, den bitande kylan får oss att huttra och dra upp huvan runt öronen. Det känns en aning dystert. Var tog sommaren vägen? Men det infaller också ett lugn inom en och ger en känslan av en kravlös tid och där man inte heller har så mycket förväntningar inför kommande tid - tvärtemot som när våren nalkas.
Det är så otroligt vackert. Bor man i skogen som jag lägger man märke till en otroligt magisk fullmåne med klara blinkande stjärnor på himlavalvet, den klara luften som också bidrar till att skogens sprakande färger ändå glöder av liv - fast de sakta håller på att dö och falla av sina bärare. Det blir lugnt.

Jag är en pigg kvinna mitt i livet. Har en grundsyn och tro på människor som ibland av andra kan uppfattas som att jag är "blåögd" - men hellre det än att tro att alla människor är oärliga. Min pappa lärde mej: Alla människor har något gott - försök att se det hos varje människa. Det är min grundfilosofi.
Älskar naturen och lugnet men åker då och då in till vår huvudstad för att ta del av alla möjligheter inom kultur och shopping. Pulsen. Men det är jäkligt skönt att komma hem igen och bara få "va".

Har just nu drabbats av nån slags influensa - som aldrig vill ge med sej. Är bara hängig. Hur får man nån slags kraft tillbaka? Jag älskar ju livet och är alltid positiv?? Är man hängig så då kommer alla negativa tankar helt plötsligt och man tycker synd om sej själv. Och som det inte va nog så FÖRLORADE SVERIGE igår mot Danmark! Vi är alltså inte med när VM i Sydafrika är nästa år!!!??! Förra VM i Tyskland 2006 var jag och min dotter som var 18 år då och tog del av. Otrooooolig härlig stämning!! Fotbollen i sej var väl ingen höjdare, men att få vara där på plats och förbrödras med alla andra fotbollstokiga svenskar och andra nationaliteter med för den delen. Härlig känsla som inte går att beskriva. Men nu "slipper" man då åka till Sydafrika, får kolla på TV och vara helt avspänd. Det kan ju också vara en ny erfarenhet.

Gårdagens ödesmatch mot Danmark var en seg tillställning. Det är synd om Zlatan som verkar jobba helt ensam där framme och ändå leverera bra passningar som andra i laget schabblar bort. Var nånstans var mittfältet igår? Och varför backar man hem i straffområdet??? Var finns krigarhjärtat bland svenska spelarna?? Danskarna kastade sej och offrade sej totalt för laget. Och landet. Ligger det i vår mentalitet tro? Nej, det måste vara nåt annat. Visst är det upp till varje spelare på planen att fatta beslut och mentalt göra sitt absolut bästa - men det är också avgörande vilken ledare/coach som kan plocka fram det där extra hos varje spelare. Det är min absoluta uppfattning och det gäller även i arbetslivet. En chef som aldrig uppmuntrar, ger feedback, är otydlig vad målet är, ointresserad och aldrig visar känslor har iaf jag svårt att förstå. Mitt arbete blir då vad jag själv gör det till - och det kan naturligtvis bli jättebra - men är det ingen som efterfrågar mitt resultat så tappar jag farten och motivationen. Det är ganska naturligt.
Sveriges landslag behöver en ny ledare - Lagerbäck har gjort ett bra arbete men han visar också brist på motivation. Det är dax att lämna över nu. Till någon/några som är hungriga.
Själv vill jag också ha en ny chef - fick jag välja - skulle det vara Nicklas Wikegård!!!!!!